levisdiabetes.blogg.se

Allt eftersom så försvinner hans eget insulin, vilket så nu är fallet tror jag. Det innebär att vi måste ge han mer insulin genom hans pump. Att få detta att bli bra är inte det lättaste! Så fort Levi har ätit något han har bara skjutit iväg i blodsocker! Detta han vi sedan korrigerat med att ge en stor dos insulin, som tyvärr några gånger gett väldigt låg blodsocker, 2.3 som lägst, som vi hunnit att mätt. 

Ett lågt blodsocker kan innebära att Levi blir medvetslös och får kramper. Detta är ett akut läge och man måste agera snabbt. Ringa ambulansen och sedan själv ge honom en akutspruta med sockerlösning i. Den sprutan ska rakt in i låret. Om man inte gör något kan även lågt blodsocker blir väldigt farligt, väldigt snabbt. 

När detta har hänt Levi blir jag väldigt fokuserad för jag vet att jag måste få upp hans socker snabbt. Levis dator och även en annan liten dator som vi har visar pilar om hur snabbt blodsockret höjs eller sjunker. Värsta tänkbara, två pilar neråt. Levi får alltid två druvsocker som kroppen tar upp snabbt, sen helst något att äta efteråt för att sockret ska hålla sig kvar uppe. En kamp mot hur snabbt vi hinner att upptäcka detta och hur snabbt och bra insulinet i hans kropp verkar. Adrenalinet i mig går alltid på högvarv och jag är rädd, orolig men vet att jag måste tänka klart och vara lugn.

Sist detta hände så var jag ensam med barnen och Marcus på gymmet. Två pilar neråt och ett stick i fingret på 2.3. Efter druvsocker, chips och honung ringer jag Marcus som får komma hem för jag känner att denna gången är det för mycket för mig. Levi mår ändå bra och nu när han är så liten har han så mycket egna hormoner som akut höjer hans blodsocker och ger honom en rekyl. En rekyl som ger honom högt blodsocker och så är cirkusen och den eviga cirkeln igång igen. Högt blodsocker, sen lågt, sen högt och så vidare.

Detta säger jag aldrig till Levi men jag hatar diabetes! För denna sjukdomen vill ta ihjäl min lilla pojk. Hade vi inte haft insulin hade inte Levi funnits nu. Vissa dagar går allt jätte bra och då är allt väldigt lätt men oftas är det svårt. Jag vågar knappt tänka på att Levi kanske dör innan han hinner att bli gammal och grå. Och det hänger på oss föräldrar, att vi så bra som möjligt sköter hans blodsocker så att han inte får några skador. Hatar, hatar, hatar denna sjukdom! Jag och Marcus har sånt ansvar över Levis liv, och det ansvaret väger tungt ibland. Men jag bär det gärna, för Levis skull.