Ett tag sen.
Kategori: Allmänt
Hade nästan glömt bort att jag hade den här bloggen, men igår kväll var en sån kväll när jag satt bredvid en sovandes Levi och kämpade med högt socker och en krånglande pump. Då kände jag för första gången på länge , att gud vad jag hatar denna sjukdomen! Och det var ju av den anledningen jag skaffade denna bloggen, för att skriva av mig.
Ja, igår gick i allt emot mig tror jag! Marcus jobbar borta på veckorna så jag är ensam med våra fyra barn. Sist jag skrev så hade vi nog bara tre, nu har lillebror Max kommit, välkommen! Levi har en tendens att bli låg runt kvällsmat, vilken leder till rekyl och sen ett högt socker. Den cirkusen satte igång igår, igen! Plus, ja så klart ett plus! Pumpen som tillför Levi med insulin börjar krångla. Max gräsen för insulin mängd uppnåd, all aktiv bolus och temp bas avstängd! What the fudge! Jag får ringa Marcus och fråga vad detta betyder, och han kommer snabbt fram till att jag måste öka gränsen för hur mycket insulin Levi kan få på ett dygn. Nu låter detta som att vi fixa allt jätte snabbt men nej. Så här gick det till, på en höft. Jag ska ge Levi mer insulin för att han är hög men det får jag inte för pumpen så jag minskar dosen, då funkar det. Då börjar den pipa om max gränsen, ett antal gånger. Sen startar jag om pumpen, noll resultat, sen ändrar jag gränsen, bingo! Under denna stunden sitter jag bredvid Levi som sover och inte vet något av allt som krånglar som tur är! Jag känner bara varför, varför har min lilla pojk diabetes? Varför finns denna sjukdom som vill ta död på min Levi? Varför har han inget eget insulin? Samtidigt så vet jag att jag inte kan sätta mig i ett hörn och bryta ihop för vem ska då ta hand om Levi. Jag bara kände sån hopplöshet och orättvisa.
Jag vet inte hur andra föräldrar till diabetes barn tänker för att överleva dagen men jag tänker ständigt, det kunde ha varit värre. Vi har ändå en pump med insulin och en cgm där vi ständigt (nästan) ser hans socker. Vissa dagar är fruktansvärda andra lättare. Men även om det kunde ha varit värre, är det ändå svårt nog.
